hjerteknus

Jag vill gå rönt och vara höstmysig. Gå runt i stora varma tröjor, gå på fik, plugga, träna, skratta. Istället är jag höstäcklig. Går runt och känner det som att det dryper äckel om mig. Min nya klass tror nog att jag är insocial, eftersom jag helst håller mig på en armlängds avstånd. Jag är fullstänigigt nere. USCH. Jag deppar sällan på hösten, men nu jävlar.

Saker går inge vidare för mig (okej, jag har bytt skola och hamnat i världens underbaraste klass). Men bortsett det. Usch. Gamla troll hopppar fram å lägger krokben för mig. Saker håller på att bli som i våras och det vill jag inte. Men jag har inte så mycket att säga till om.

Jag förreställer mig ofta hur jag som i trans blir jätteeffektiv. Jag tränar, klara skolan, träffar vänner och allt detta i en jävla fart. Jag hinner inte med att tjura lipa eller ens tänka efter. Och jag kan vara sådan ibland, målmedveten och nästan manisk. Viljestark. Men just nu är jag bara blekfet och slö.

"det är mitt eget fel, vad som än händer med mitt hjärta. - och snart skiter jag ut det eller spyr upp det." - unknown.

Nej seriöst. Jag går i kloster eller något. Nu. Känns kul att jag lyckas låta tusen gånger muntrare än jag är.