hjerteknus

Jag klarar inte av folk som klagar på sina liv offentligt. Som skriver på facebook etc så fort de mår lite dåligt eller så. Folk som varannan status eller vartannat blogginlägg klagar på hur mycket deras liv suger för att sedan gå tillbaka till det vanliga. Glad, sen depp, sen glad, sen jättedepp. Förstår ni? Jag tappar helt sympatin. Jag gillar inte sådana människor. Dppa för er själva eller berätta för era närmaste, annars slutar det med att ni inte tas på allvar.

Jag klarar inte heller av mitt eget liv just nu. Alla plan rasar. Brottningen är katastrof, jag menar det. Skolan är inte heller särsilt kul, känner mig extremt mallplacerad. Och resten skiter sig ännu mer. Jag har inte orken till detta. jag överdriver inte när jag säger att allt rasar på en gång. Jag mår verkligen skit nu. Och det finns inget någon kan göra åt det!

Där ljög jag.

Jag har förresten tagit bort mitt facebook konto av diverse anledningar. Känner att jag vill vara ifred från den världen ett tag nu. Men visst, det känns naket och konstigt. Lite rastlöst. Men nu har jag tid att tänka efter angående viktigare saker. Typ: om jag ska byta klass eller inte. Orkar jag byta klass? Njaa.. Orkar jag vara kvar då? Inte som det ser ut nu.

Jag vet att ni tänker: Lilla dumma Delice, du började skriva att du inte gillar folk som viker ut sina sorger på internet och nu gör du det själv? Är inte det en jävla dubbelmoral att komma med?

Men har jag någonsin utan ironi i rösten sagt att jag gillar mig själv?